Mentorskap

Det är lustigt. Jag har under hösten funderat över att skaffa mig en mentor. Det är min tro att alla mår bra av den typen av relationer så länge de stämmer i personkemi och målsättning. För min del handlar det om att som småbarnsförälder, anställd, egenföretagare och engagerad i ett flertal ideella sidoprojekt finna en balans, ett större fokus och blicka mot långsiktiga mål.

Det var i det läget för några veckor sedan som jag blev kontaktad av min kontakt på Nyföretagarcentrum i Växjö med en förfrågan om jag ville ställa upp som mentor i deras mentorprogram. Holy smoke, tänkte jag och nedvärderade genast mig själv. Självkritik är i sig inte av ondo men den här impulsen var något annat. Mitt mindset var ju att söka ett eget bollplank.

Ikväll var jag på kick-off för mentorprogrammet och ångrar mig inte en sekund. Det ska bli grymt spännande att få följa med på min adepts (epitetet används faktiskt) resa. Jag hoppas bli ett nyttigt bollplank, en entusiasmerande men också utmanande mentor och jag vill verkligen bjuda på all min relevanta erfarenhet och kunskap om kommunikation och marknadsföring. Vårt första möte lovar gott och det känns bra att se fram emot en energigivande relation under det kommande året.

Genom ödets eller slumpens, eller varför inte en blandning av nämnda fenomens nyck tror jag mig nu ha funnit en egen mentor. Om inte annat så har han och jag gläntat på dörren till en spännande, livgivande och potent relation.

Personlig utveckling regerar. Ta tag i det du också om du inte redan gjort det.