Den digitala samhällsomvälvningen mixat med katalysatorvindar som den globala ekonomiska krisen, generationsväxling, nya marknader och nya starka aktörer driver utvecklingsskutan snabbt framför sig och vi saknar utkik i stormasten. Jag har fått en associativ kick på senare tid genom min konsumtion av webb och vill dela med mig här. Temat är hierarkier satta i press av utvecklingen. I det här fallet företrädelsevis i form av den miljö jag själv arbetar i (eller möjligen parallellt med) nämligen akademin. Jag presenterar kort länkar till innehåll nedan och summerar mina tankar längst ned.
–
Ett blogginlägg, på BuzzMachine av Jeff Jarvis, som sammanfattar och länkar till en hel del existerande tankar om akademins förlegade strukturer och kontraproduktiva kultur. Det intressanta dock, är en del kontroversiella tankar om hur universitet och akademi borde fungera istället. Tankar som skapat debatt. En relevant debatt även för oss trots den amerikanska vinkeln.
Professor David Wiley menar att universiten kommer vara irrelevanta 2020.
–
Fredrik Härén, entreprenör och kreativitetsguru, gjorde en uppmärksammad dragning på Kunskapens dag 2008. Bland annat pratar han om hur värdet av akademisk utbildning devalverats och hur digitalisering + globalisering inte bara ändrar spelreglerna för kunskapsförvaltning utan snarare etablerar ett nytt spel.
–
Seth Godin, entreprenör och bloggare, drar sina tankar kring hur massmarknadsföring är passé och hur vårt förflutna kallar. Hur vi genom att inte acceptera ett otillfredsställande status quo kan nätverka med människor som känner som vi. Vi kan knyta an till stammar, ”tribes” och bilda rörelser för förändring av status quo. ”Founded on shared ideas and values, tribes give ordinary people the power to lead and make big change.”
Modellen tycker jag ljuder i samklang med idéerna om en platt akademi som bygger på ”collaboration”. Inte nog med det – den erbjuder organisationen för att utmana vilken pyramidstruktur som helst.
–
Vårat skolsystem bygger på ett postindustriellt kompetensbehov om inte industriellt. Sir Ken Robinson pläderar för att skolan i grunden hämmar kreativitet och inte klarar av att utbilda studenter för morgondagens jobb.
–
MIT lägger ut sitt kursinnehåll gratis. Det leder inte till registrering, betyg eller examen. Men det frigör kunskap. Att ett av världens mest erkända lärosäten väljer den här utvecklingen är naturligtvis riktigt häftigt.
–
Min associativa kick består av två delar. För det första är det en WOW-upplevelse att tycka sig se hur etablerade strukturer kan bli i grunden utmanade inom en snar framtid. Det innebär i så fall att vi lever i en brytningstid där vi får uppleva (om vi har tur) hur två av mänsklighetens hittills mest utvecklingsintensiva perioder växlar över från den ena till den andra. Jag är född på 70-talet och minns ett naivt 80-tal med public service, Anslagstavlan, Pogo Pedagog och Barnjournalen. Den snabba utvecklingen skrämmer mig på flera sätt. Men WOW-upplevelsen överväger. Eftersom, för det andra, insikten om vilka möjligheter vi alla står inför är hisnande. Känslan av att vara utan facit är med andra ord både skrämmande och sporrande. Men tänk vad många av våra medmänniskor som genom historien levt sina liv och faktiskt haft en facitliknande tillvaro. Du föds i en socken där du växer upp, gifter dig, skaffar barn och så småningom kastar in handduken. Under din livstid förändrades inget strukturellt. Och du förväntade dig det inte heller.
Så är det inte nu. Vi är i en brytningstid och vi saknar facit. Det är en tid för ledarskap, engagemang och deltagande med möjligheter, förbättring och förändring i fokus.
