Igår höll jag en inledning till en diskussion på Växjö kommun. Samlade var kommunens kommunikatörer för att diskutera sociala medier. Jag har märkt att jag mer och mer frångår slides med sociala medier när jag ska prata just sociala medier. Nyligen, när jag körde bil, fick jag en sån där känsla av en tankebana. En känsla som liksom klarlägger en hel del men ändå är svår att förmedla. Därför valde jag att lägga upp min inledande halvtimme igår i enlighet med tankebanan. Resultatet blev rätt lyckat tycker jag. Som allt annat kan det slipas till och tankebanan utvecklas. Men diskussionen var bra efteråt och när jag flummade ur i en lång reflektion för att sedan ursäkta just flummandet fick jag en välkommen egoboost av en deltagare: ”Du hade gärna fått flumma vidare i en halvtimme till, för min del”.
Här är Prezin och under den mina kommentarer/reflektioner inför och under diskussionen igår.
Gustav Vasa hade ingen smartphone. Det fick bli skidorna upp till Mora för att med patos, logos och kanske etos försöka engagera karlarna där. Jag gillar att ta utgångspunkten i något konkret historiskt när jag ramar in en fråga.
Snabbt hopp till 60-talet. Början på massmedias guldålder. En bekant och på många sätt kär bild med familjen samlad framför radion. De flesta i rummet kunde identifiera sig med mina varma, bomullsmjuka minnen av 80-talet med två tevekanaler och en teveapparat i hemmet. Teoretiskt sett en tid som var enklare för den som jobbade med kommunikation. Etablerade konventioner och modeller.
En liten förstärkning av massmedietiden med en bild från en Malaysisk nyhetsredaktion (om jag minns rätt). Den här typen av miljöer kunde på något sätt locka när jag funderade över vägval i livet på 90-talet. Referens till Michael J Fox och Nyckeln till framgång.
Nu till det fundamentala i tankebanan. Det som på något sätt lätt glöms bort när vi fokuserar på kanaler och teknik. Vad är kommunikation? Vad är det till för? Egentligen? När vi levde i flock för sisådär en 50-60 000 år sedan var det tydligare. Kommunikationen är ett verktyg för socialisering i en grupp. Ett sätt att fastställa status och identitet. Under massmedieeran pratades det mycket om image. Det var/är ett sätt att projicera en bild av det du vill sälja. En bild som målgruppen kan och helst ska socialisera sig med. Detta funkade eftersom massmediesamhället var enkelriktat till stor del.
Sociologen Pierre Bourdieu pratar om ett antal olika kapital vi rör oss med som människor. Han pratar om socialt, symboliskt och kulturellt kapital. Jag tänker att i socialisering blir kommunikation en ekonomi där vi genomför transaktioner av Bourdieus kapitalformer och förhoppningsvis får avkastning på våra investeringar. I form av exempelvis förtroendekapital.
Den intressanta slutsatsen man kan dra av detta är att oavsett hur kommunikationslandskapet ser ut vid en given tidpunkt definieras vi som personer eller organisationer av våra ord men framför allt av våra handlingar. Det ger att kommunikatören har ett stort ansvar på sina axlar för att ständigt komma ihåg vad kommunikation egentligen är. Detta för att kunna jobba aktivt med sitt förhållningssätt till ett ständigt föränderligt kommunikationslandskap.
Jag vill t o m gå så långt att lägga ansvaret både på kommunikatören som yrkesperson och privatperson. Mänskligheten har tacklat brytningstider förr och frågan är om man tidigare gjort det på kontorstid och i verksamhetsplanen budgeterad tid. Exemplet där grottmannen Ugh-A-Bugha lyckas tämja elden aktualiseras. Resten av stammen blir först mycket orolig. Dels för att man är rädd att Ugh-A-Bugha kan ha övertagits av onda andar och dels för att han av misstag kan bränna ner hela lägerplatsen. Eldtämjaren försöker nu förhålla sig till sin nya, och tämligen omogna, kunskap samtidigt som han vill lugna sina fränder. För detta krävs att stamfränderna är beredda att ställa om sitt mindset från att eld är farligt till att den kan hålla dig varm och en massa andra nyttiga saker.
Jobbar du med kommunikation måste du alltså bära med dig helheten när du låser dig i detaljerna. Andra yrkesroller och branscher än din drabbas också av konsekvenserna som kommer av globalisering och ny teknik. Musikindustrin, politiker, statsskick och försvarsdepartement…ja, för att nämna några. Dra på dig skinnpajen och hatten. Greppa piskan och hänge dig åt Indiana Jonesprincipen. Det blir roligare, mer intressant. Kanske lite mindre jobbigt. Mänskligheten ska igenom den här förändringen också. Med eller utan dig.
